studiodag.
Ledig härlig dag = sova, tränna och städa.
Jag måste handla mer kläder, har bara gammla trasor. "NYA KLÄDER" skriker min garderob. Men efter som man inte har pengar förtränger man bara det, och sätter på sig kläderna och försöker lyfta fram något annat som håret, sminket.
Julklappar, gud jag har ingen anning om vad jag ska köpa till alla, ge mig ett tips?
Min garderob skriker nya kläder, mitt smink är snart slut och mina skor är helt skitiga ( kanske tvätta dom?).
Julklappar, var försvann pengarna och tiden ?
Jag känner mig bortom värden från mina kompisar. När jag har tid är jag med min kille. Men samtidigt när jag träffar mina kompisar är det extra roligt. Innebandyn ska vi inte snacka om, jag har slutat komma och kolla på träningen. Det känns som jag sviker laget ?
När jag satt och åt idag började jag tänka, man vill att livet ska gå framåt och det mest det ska förendras. Jag kom på att livet går framåt och förendras varje dag. Mitt framför min näsa, utan att jag tänker på det. Varje dag går livet framåt, varje gång vi gör ett val förendrar vi livet. Det är bara i små steg, små försiktiga steg. Dom är inte farliga för att vi märker dom inte. Medans dom stora som man märker, dom är vi rädda för. Är det så att dom sakerna som rör andra som man är rädda för? Är vi så medkännsliga, utan att tänka på det?
Det stutsar en fråga i mitt huvud, "är vi rädda för att bli lämnade ensama?". Är vi rädda att dom vi har nära ska lämna oss?
Jag tror det är sant, jag är det.
natti <3
